Jaha, nu ska Helena ut och resa igen. Senaste resan gick till Khartoum i Sudan. Nu är det dags att resa till en ny världsdel, nämligen Sydamerika och närmare bestämt Montevideo i Uruguay. Tio dagar ska hon vara borta.

Montevideo är huvudstaden i Uruguay, och är med sina 1,3 miljoner invånare den största staden i landet. Montevideo har ett ur sjöfartssynpunkt utmärkt läge vid Rio de la Platas mynning och stadens stora hamn är viktig för landets utrikeshandel. I staden finns förutom bas för fisket i Atlanten även slakterier och konservfabriker.
Montevideo grundades 1726 av spanjorerna och blev huvudstad i Uruguay 1828. Staden har två universitet varav ett som grundades redan 1849 och i princip all högre utbildning i landet är förlagd här.
[från Wikipedia]

I förra veckan när jag var och tränade med Helena på Itrim blev jag ryckt i armen av en  dam som väldigt ilsket tyckte att jag förde för mycket oväsen (det lät tydligen som en elefant) och framför allt ansåg att jag hade helt fel takt vilket störde henne. Ville jag vara så vänlig att lugna ner mig och inte ta i så mycket för hon kunde inte koncentrera sig. Dessutom skulle jag vara så vänlig att ta av mig min Ipod eftersom den var roten till allt ont (otakten och oväsen).

Som en eftergift har jag bytt till ett par mjukare skor men takten kan jag inte göra mycket åt. Och Ipoden behåller jag på eftersom musiken de spelar i lokalen är mer än lovligt usel.

Itrim säger att jag ska träna i den takt som passar mig. Det tackar jag för.

Gissa vem som är jag på bilden.

Jag har en tendens att glömma att stänga garderobsdörrar och lådor på morgonen. Detta har skapat viss irritation hos vissa medlemmar i familjen von Dewall. Varken böner eller direkta hot om våld har hjälpt.

Nu återstår att se om ironi hjälper.

Var och tränade idag för första gången sen innan semestern. Efter träningen kom en dam fram till mig och tackade mig. Det visade sig att hon hade sett mig på bild och blivit så inspirerad att hon också börjat på Itrim.

Själv rodnade jag klädsamt.

Spelade ny match i morse kl halv sju. Trots att jag värmde upp i en kvart så fick jag ont i båda lårmusklerna och var tvungen att gå av sista kvarten. Kan det vara åldern?

Det skumma är att första matchen som var kvart över sju hade jag inga sådana problem. Tror att jag ska cykla till matchen nästa gång så att benen vaknar till innan.

Och resultatet? 1-1.

Ingen bra ide att glidtackla på gammalt konstgräs!

Igår hade jag beställt tid för klippning hos vad jag trodde var min gamla frisörska. När jag kom dit visade det sig att hon hade sålt sin salong till en ny och yngre förmåga som dessutom hade gjort en helt ny inredning som bland annat innehöll zebra-randiga stolar.

Eftersom jag numera är en oerhört socialt begåvad person (inom rimliga gränser dock) så inledde jag ett samtal med henne. Jag fick till min fasa veta att hon inte var frisörska utan stylist! Jag borde dock anat något redan när hon frågade om jag hade något i håret och jag svarade balsam ibland. Rätt svar skulle tydligen vara vax eller såna där raklödderliknande fluff (har glömt vad det heter). Gissa om jag höll koll på saxen (kniven egentligen för numera skär man av håret för att få mer “struktur” på det).

Fast slutresultatet blev faktiskt ganska bra.

Och så fick jag veta att jag har fantastiskt lent hår samt att alla gamla kunder hos min fd frisör var 85-åriga damer. Jag var den enda “unga killen” som hade gått dit.

Jag, Helena och Tobias var och tittade på Lars Lerin utställningen på Waldemarsudde. Vi var inte ensamma. När vi kom, tio minuter efter öppningstid, var det kö lång utanför museet för att komma in. Väl inne var det inte så farligt men det gick tyvärr inte att stanna upp alltför länge framför tavlorna.

Utställningen var riktigt bra. Jag kan inte påstå att jag kan mycket om konst eller om olika tekniker kring det men hans tavlor är riktigt njutbara. Jag kan dessutom skryta med att jag såg en utställning med honom redan för 20 år sedan då han inte var lika populär. Tobias var lite mer skeptisk: “Jag kommer att uppskatta det när jag blir vuxen”. Men jag tror faktiskt att han tyckte om tavlorna. Han såg faktiskt inte uttråkad ut.

Eftersom dennas bild nu har förekommit i alla större dagstidningar vid flera tillfällen under tre veckors tid harjag nu fått ett årskort så jag kan träna gratis på Itrim.