Nu finns det bilder från barnens morfars semesterresor i Sydafrika (tror det är Sydafrika). Det är mest bilder på djur.
Det finns även bilder från Helena och barnens resa till Dalarna i september.
Det är lite annourlunda trafikfaror i Afrika. Barnens morfar tog bilden. Från en bil får man hoppas.
Han har blivit morfar - igen.
Från peter.karlberg.org:
I natt födde min dotter Karin en dotter. Det är hennes andra barn och också mitt andra barnbarn. Det är nästan lika fantastiskt att få barnbarn som när man själv fick egna barn (skillnaden är ju att man är lite mer direkt involverad och ansvarig i sina egna barns födelse, med på förlossning osv.)
Tydligen var Tove missnöjd med Helenas agerande i helgen eftersom hon uppgav att hon minsann tänkte flytta till mormor. När Helena påpekade att där bor ju morfar också ringde Tove upp mormor och frågade om det var ok att Tove också flyttade in. De kom överens att mormor skulle maila morfar (som är i Afrika) och fråga. Dagen efter ringde Tove upp mormor igen och inledde konversationen med "Nå?". Men hon har inte flyttat än.
Idag har Tobias, Helena och morfar varit på tetater och sett Mio min Mio. Det var Tobias julklapp till morfar. Tobias tyckte den var mycket bra och spännande även om det var läskigt med spejare.
Magiskt på allvar är det däremot på Stadsteaterns stora, lite ödsliga scen när det oälskade fosterbarnet Bo Vilhelm Olsson får flyga bort till Landet i Fjärran. Kristina Lugns dramatisering och Stina Anchers iscensättning av Astrid Lindgrens Mio min Mio har varken trivialiserat eller skojat till sagan. Det hemska och gåtfullt djupverkande bevaras, både Mios skräck inför sin svåra uppgift och Riddar Katos sorgtunga självhat. En lyckad överföring till scenen, spännande, farlig (särskilt Katos mörkersmygande spejare är riktiga rysare) men så stiliserad att den ändå verkar obesmittad av fantasyfilmernas och dataspelens grova actionestetik.
Recension i Aftonbladet
Även Helena hälsar att det var en fin föreställning.
Tove och jag gick på bio och såg Hitta Nemo. Tove satt knäpptyst under hela filmen och tittade. Efterråt gav hon den ett gott betyg men hon tyckte att hajen i filmen lät kul (den pratar malmöitiska).
