Jag, Helena och Tobias var och tittade på Lars Lerin utställningen på Waldemarsudde. Vi var inte ensamma. När vi kom, tio minuter efter öppningstid, var det kö lång utanför museet för att komma in. Väl inne var det inte så farligt men det gick tyvärr inte att stanna upp alltför länge framför tavlorna.

Utställningen var riktigt bra. Jag kan inte påstå att jag kan mycket om konst eller om olika tekniker kring det men hans tavlor är riktigt njutbara. Jag kan dessutom skryta med att jag såg en utställning med honom redan för 20 år sedan då han inte var lika populär. Tobias var lite mer skeptisk: “Jag kommer att uppskatta det när jag blir vuxen”. Men jag tror faktiskt att han tyckte om tavlorna. Han såg faktiskt inte uttråkad ut.